Det finns saker som man förstår och det finns saker som man inte vill förstå
Det gäller dig Gun. Du finns inte längre hos oss.
Jag vill att allt ska vara som vanligt för du har alltid funnits.
Du har alltid vänligt men bestämt och med glimten i ögat styrt och ställt för att vi alla skall ha det så bra som möjligt.
Jag träffade dig på Norrby, men för många är du också Gun på kyrkan, röntgen, arbetsförmedlingen, väntjänsten, vävstugan, hembygdsgården, och Caravan club. Det går säkert att göra listan längre.
Som sagt, du fanns överallt men det är främst Gun på Norrby som skapade vår vänskap.
Många skratt har det blivit och du var en av mina stora stöttepelare.
Du såg till att barnen under Aladdin alltid hade något att göra innan de skulle upp på scenen. Du skapade egna teatrar i olika sammanhang, både spelade med och hjälpte till när jag började regissera.
Jag minns när vi klädde om en soffa och du satt dubbelt hopvikt trots utbytta knän och höftleder så sa du finurligt – ja nu ska nog ortopeden inte se mig, då blir han inte glad.
Du sjöng i Alice i Underlandet, fast du inte tyckte att du kunde sjunga men du vågade. Du blev Malla Löwenhielm på hembygdsgården.
Det finns så mycket att berätta, det skulle gå att skriva en bok om dig.
Jag minns många trevliga stunder hemma hos dig med en rad av upptåg och vi träffades ibland vid din oas i Näs.
Du var alltid klarsynt och du visste vad du ville och då blev de så. Du var så nyfiken på allt, det fanns så mycket du ville göra. Ditt liv tog aldrig slut, du hade alltid en framtid.
För mig var du odödlig men så kom beskedet, du hade lämnat oss, …mig
Det kunde inte vara sant, omöjligt tills den bryska sanningen skakade om mig
Gun hade bestämt sig, hon skulle givetvis som vanligt vidare till nya mål.

Vi är många på Norrby som har så många fina minnen av dig, Ditt skratt, Din omtanke om oss, Ditt engagemang. Hos oss finns du alltid kvar, en legend som en av oss sa.
Helena och Norrby Teater